Tio papyrer
Alan Asaid
"De som talar så visar att de söker ett hemland."
-
allt vatten ordnat i räfflorna
varje vatten inordnat inrymt
varje vätska en given helhet varje
längtan hel i denna i ansiktet
givet i sig nog varje ansikte i
sig givet varje hörn av detta
ansikte varje ansikte i detta
ansikte givet varje salt varje
hav i saltet givet finns denna
gåta varje sand ett öga givet
varje ensamt vatten helt i helt
sig självt för varje strävan givet
och förlåtet varje låtning varje
gåva hel i sig en gåva given
varje himmel hel i solens rand ett
öga räfflorna i räfflorna i sig
med varandra nog för varje gåva
--
ett enklaste ett en som i ögonen
vuxna denna vår vatten varje
vrå en fråga i ande i gåta varje
gåta en vrå varje krig ett ansikte
givet i denna utkant i denna dal
denna uttänkta väta denna väntan
är det höst eller vinter eller vintern
här står de i drivor varje som snön
varje hel som snö given varje blomma
i sin utkant i drivor i vita bollar
varje ansikte i varje driva i varje
enskild blomma given denna färg i
sin vida vithet öppen given i sin
ludna vithet i sin sköra varje blad
ett öga givet given all denna jolster
---
hur skulle skulle jag justera
ögonen justera blicken seendet
i denna vildmark dessa ögon ränder
över denna himmel varje gren varje
ensam frukt inlindad tung i sin
egen skida sitt eget frö frö i frö
givet i sol denna hemfallning varje
röd frukt innesluten i det blå varje
sol ett grönt öga ett gult ansikte i
väntan varje ansikte en given frukt
varje enkel ensam frukt i vila tung
----
justerar mina grunder vilar i den
för varje släckning varje öppen
jord i detta tunga trädets unga
skott i vilan höst i varje gren
ett sprunget vatten i sig givet
varje skott en ros varje öga slutet
släcks i denna väntan vinterns varje
öga sträcks i luften och igenom oss
i varje snäv vinkel varje inskikt
varje enskild fråga röst i sina egna
skidor slutna så igen i varje given
årstid i varandra öppnar sig och in
för varje enskilt frö för varje sommar
speglad varje år ett eko givet varje
frö i frö intvingat varje djur och
varje ögon sett med ögonen i längtan
fyller fyller så igen igenom allt och
inåt varje rätsida och öppning skänk
mig drömmar frön i drömmar alla ansikten
i drömmar givna ansikten i sig så nog
-----
så stor så större är denna längtan
i denna grönska i denna tid av grönska
varje spår av grönskan hel ännu intill
i vatten gjort är denna jord en önskan
given denna fågel denna fågels ljud i
mörka grönskan vida träden vida dessa
verk var varje hand en veke gjord
är vi ställda intill i väntan gör sig
varje färg ett ansikte mot fågelns sång
------
jag måste fånga mörker jag måste
fånga ett mörker ett litet mörker
om dagen för varje dag i mörker
ser sig detta mörker i sig givet
varje dag ett mörker tvingat varje
mörker i sig självt för varje dag
i detta tvingat rundat och intill
med färgerna av djur av djur i
ögon mörkret i varje mörker stilla
står de stilla djurens egen rösten
varje enkel röst i mörkret varje mörker
stilla satt intill det fästa rotens
mörker denna jord i detta rivet
varje trogen rot ett mörker varje dag
ett givet mörker stansat och ornerat
mörkret varje samtal sänkt i mörker
varje röst i röst sig själv i mörker
mellan detta stund i ro i varje mörker
ger sig dagen med sin röst mot rot
i rot intvingad varje dag ett helt
nytt mörker ger sig mörkret helt
-------
varje ansikte i regnet lindar
sig detta träd dessa grenar
vilar vi i gröna blad med
insektsnäsor insektsögon stirrar
vi ut varandra medan vi andas
medan vi ansar varandra i tron
i detta tal i sneda ränder färgar
allt med händerna med benen varje
sträckt led ett eget liv i grönskan
--------
hemfaller finner hemfaller åt
ansvar ett eget en för allas alla
i detta ansvarar vi med händerna
med rustningen för varje led varje
förhoppning i ansiktet ett rent
en öppning given tvånget renat
ur sig själva i varandra själva
tvingade i randen löser sig
mot fond mot bladens runda gälar
varje ansikte i djur i djur
för varje rent djur i sig själva
tvingade till tal till rundhet
i sig själva vattenresta varje
rest i stunden givna dessa rop
givna dessa röster tvingade till
vila i sig själva vilan ron
i dessa ögon dessa fingrar leder
spelar varje klang i löv mot gröna
kantens skäl i varje ensamt öga
finner grönskan hägn ett stillgrönt
fäste varje dag mot varje given fond
---------
börjar varje dag med vittnet
varje ensam dag i runda karet
tvingat in i salen lyst förd
i sol i dimman in för att vittna
för att höras in i lyssningen in
i det förda det hemmet gav i djur
i varje egen dom i varje försköning
trogen sig given en bild ett runt
märke av avund i det skeva det
ringa det troget gick i sin förning
----------
det som varje hand bär den
som huset bygger sig ett hem
en färgning klar mot vinden
eller solen i varje kommet
i varje givet regn sin
dräkt en klar i färger stärkt
för varje rundat finger varje
hand som given slår i regn
i snön varje vår en sommar
bär ett hem i sin lindning
Alan Asaid är född i Moskva, uppvuxen i Stockholm och bor numera på västtyska landsbygden en bit öster om Bonn. Ägnar mest tid åt litterär översättning från ryska och andra språk.
Alan Asaid, born in Moscow, raised in Stockholm, currently resides in the German countryside outside of Bonn. Works as a literary translator from Russian and other languages.