Naturligt

Alan Asaid

"Han tänkte på att de bara var människor [...]."

här är flod

och ansikte

här bor gud

här bor jag

ett djur i växt

bortom träd

rot vid rot

små torn

i vind står de

och lyser

och vänder

jag är en lyssnare

en liten ordlös

vinglös färglös

här stammar jag

här lägger jag mig ner

och gror och bryns

av sol här gräs

vid randen en get

en häst en stridsvagn

en vild kolonn

av lögn av strid av

sol i gräs över ett

dammat fält en

väg som leder

färgar av mitt ansikte

på någon en avgränsning

gjord efter harv efter börd

allt satt i mellanrummen

färgar alla blommor

allt fågelgjort allt glömt

med sina bärande ögon

sina munnar näbbar stora

aldrig förminskade aldrig

förminska sig själv som

ett djur förminskar sig

aldrig undgå givning aldrig

förminska sig i sin egen

givning större än allt

vidare och mindre än

allt förgås alltid förgå

mellan djur och hand

mule och huvud

här stammar sommar med regn

här stammar allt i förbigången

med rosor låta skratt och räckning

förse med ansikten med små munnar

och näsor och öron och lyssnande vår

här står de i långa led och växer

här brister de sina sneda bud

stannar upp en lögn stannar upp

har nog med ansikten

har alla ansikten i hänge

väldig stund väldig grön stund

med insektsvingar och honung

förser alla med tydliga drag

med små rosa ansikten och

munnar och lömska skratt

bär sig allt med huvuden och näsor

med händer och ben och lemmar

utstående utdragande utförande

här är rosorna i stund i det höga

en lek en sol i varje springa vatten

här är en fyrkant

med vackra ögon

med vingar blå

med öron ben

små armar viftar

lönn på lönn - en näsa

tvådd förvarad trodd

till öppenhet till ro

här vilar rosorna

här vilar lögn i lögn

med stora ögon

varma kind röd pinne

känner igen vilan

känner skulden i vilan

avkänner alla djuren

tjänar mig själv

ett hus en grund en mark

i taget i den lätta i handen

i greppet i det överståndna

varje rede varje räckning

ger sig själv ger sig ofta

för att försvara sig

för att finna sig ro

ögon öppna ögon

röda slingor

här har solen en gräns

här har vargarna röster

människorna i den långa skuggan

tigger om sol om regn om ro

här är alla så små och luktar

alla luktar och känner sig mindre

röda slingor röda

här är ögat

ett runt ansikte

för det vägrar

det lyser i staden

över varje moln

en given sol

här är varje ansikte

ett lämnat öga

en mycket långsam grönska

äter sig fram i solen

jag skäms för att visa mig

allt skuggat och bart

men handhar de små liven

vattnar köttet ljust

lägger rovorna i söderriktning

där södersol rätar ansiktena

och vändningen kommer

Alan Asaid är född i Moskva, uppvuxen i Stockholm och bor numera på västtyska landsbygden en bit öster om Bonn. Ägnar mest tid åt litterär översättning från ryska och andra språk.

Alan Asaid, born in Moscow, raised in Stockholm, currently resides in the German countryside outside of Bonn. Works as a literary translator from Russian and other languages.