Naturligt
Alan Asaid
"Han tänkte på att de bara var människor [...]."
här är flod
här är flod
och ansikte
här bor gud
här bor jag
ett djur i växt
bortom träd
rot vid rot
små torn
i vind står de
och lyser
och vänder
jag är en lyssnare
en liten ordlös
vinglös färglös
här stammar jag
här lägger jag mig ner
och gror och bryns
av sol här gräs
vid randen en get
en häst en stridsvagn
en vild kolonn
av lögn av strid av
sol i gräs över ett
dammat fält en
väg som leder
färgar av mitt ansikte
på någon en avgränsning
gjord efter harv efter börd
allt satt i mellanrummen
färgar alla blommor
allt fågelgjort allt glömt
med sina bärande ögon
sina munnar näbbar stora
aldrig förminskade aldrig
förminska sig själv som
ett djur förminskar sig
aldrig undgå givning aldrig
förminska sig i sin egen
givning större än allt
vidare och mindre än
allt förgås alltid förgå
mellan djur och hand
mule och huvud
här stammar sommar med regn
här stammar allt i förbigången
med rosor låta skratt och räckning
förse med ansikten med små munnar
och näsor och öron och lyssnande vår
här står de i långa led och växer
här brister de sina sneda bud
stannar upp en lögn stannar upp
har nog med ansikten
har alla ansikten i hänge
väldig stund väldig grön stund
med insektsvingar och honung
förser alla med tydliga drag
med små rosa ansikten och
munnar och lömska skratt
bär sig allt med huvuden och näsor
med händer och ben och lemmar
utstående utdragande utförande
här är rosorna i stund i det höga
en lek en sol i varje springa vatten
här är en fyrkant
med vackra ögon
med vingar blå
med öron ben
små armar viftar
lönn på lönn - en näsa
tvådd förvarad trodd
till öppenhet till ro
här vilar rosorna
här vilar lögn i lögn
med stora ögon
varma kind röd pinne
känner igen vilan
känner skulden i vilan
avkänner alla djuren
tjänar mig själv
ett hus en grund en mark
i taget i den lätta i handen
i greppet i det överståndna
varje rede varje räckning
ger sig själv ger sig ofta
för att försvara sig
för att finna sig ro
ögon öppna ögon
röda slingor
här har solen en gräns
här har vargarna röster
människorna i den långa skuggan
tigger om sol om regn om ro
här är alla så små och luktar
alla luktar och känner sig mindre
röda slingor röda
här är ögat
ett runt ansikte
för det vägrar
det lyser i staden
över varje moln
en given sol
här är varje ansikte
ett lämnat öga
en mycket långsam grönska
äter sig fram i solen
jag skäms för att visa mig
allt skuggat och bart
men handhar de små liven
vattnar köttet ljust
lägger rovorna i söderriktning
där södersol rätar ansiktena
och vändningen kommer
Alan Asaid är född i Moskva, uppvuxen i Stockholm och bor numera på västtyska landsbygden en bit öster om Bonn. Ägnar mest tid åt litterär översättning från ryska och andra språk.
Alan Asaid, born in Moscow, raised in Stockholm, currently resides in the German countryside outside of Bonn. Works as a literary translator from Russian and other languages.