En babylonisk dröm om pizza

Per Olvmyr

    Ibland vill man fylla ut tomrummen omkring sig. Hallonsylt fungerar inte,

har jag noterat. Det sprider sig. Fastnar i allt.

    Jag testar att släpa in en elefant, i lägenheten.

    Nej, det gör jag såklart inte. Det klarar inte gardinerna av.

    Känslan var alltså nästan exakt som att inte släpa in en elefant, och det är

det som är problemet.

    Utan säkerhetsmarginaler är man ingenting.

    Det finns psykologer som säger att det hjälper bara man låtsas. Låtsas det

ena, låtsas det andra. För det fall att det skulle behövas har jag alltså tränat

upp förmågan att äta spaghetti och le samtidigt. Men, jag undrar hur det blir

för den som saknar livlig fantasi.

    Ja, allt för många tar det för givet. Den livliga fantasin.

    Inte jag.

    Jag skrattar alltid falskt nuförtiden, annars löper man risk att tandköttet

faller av och att en fiskmås dyker ned och nappar tag i det.

    På toppen av en kluven nagel sitter ett litet ludd; som har nystats in i mina

skosnören. Genomskinliga trådar löper överallt genom verkligheten,

katastroftunn, när man kikar riktigt noga på det.

    Och det finns, som sagt, en risk att tandköttet faller av.

    På insidan av ögonlocket projiceras en liten stjärnhimmel som går att

rubba med pekfingret, där små ljussprickor dansar, spiralvågor snurrar runt,

pälsänglar virvlar fram och en uråldrig havsbotten framträder. Lite som när

man skär upp en calzone första gången och ur en särskild vinkel kikar

förundrat in i dess välvda, krusande ostsmältiga innandöme – allt som i allt

likt en babylonisk dröm om pizza.

    Det finns många in- och utgångar till ett köpcentrum. Fullkomlig ensamhet

nås dock bäst vid konserverna med svarta bönor. Det vet inte alla. Och det

går inte heller att undvika. Det är som Daniel och lejongropen. Han gjorde

allt för att komma ur därifrån. Om han haft tillgång till svarta bönor vet man

nog inte vad som hade hänt. Men nu. Nu trodde han till och med på änglar.

Och ingenting blev sig likt. Det var nästan som den där skånska åkern som

en höstdag doftade garam masala.

Per Olvmyr, född 1981, bosatt i Malmö, arbetar som lärare.

Per Olvmyr, born 1981, resides in Malmö, works as a teacher.

SMOLNA_8.png

Red. Lydia Liljegren 2019